Jag ger en FET diss till kärlek!
Folk fattar inte hur d känns i vissa fall.
hur mycke dom än vill förstå och säger att dom gör d.
men dom kan inte förstå mej, ingen förstår mej,
ingen har mina problem, jag hatar mina problem,
dom förstör mej, dom gör mej till en annan person.
dom gör mej svag och dum,
dom gör mej till en person jag inte vill vara.
jag dissar alla relationer man kan ha,
jag kan inte lita på folk, jag vågar inte ge dom flesta en chans.
d finns få som jag verkligen kan vara mej själv med,
som inte vet vad jag var, som inte vet vad jag blivit.
d finns få ggr jag ens pratar med folk om mina problem,
jag säger inget om någon inte vill veta.
jag har mina problem och jag vet att jag kan lösa dom.
men inte med min miljö.
d känns som om man inte får vara lycklig, som om d är förbjudet.
hela jag vill bli kär, jag vill, men d är något som bara skriker nej.
d är något i min krop som inte vågar, som inte vill se någon på d sättet.
som inte vill ''låta den rätta komma in''.
jag har svårt att ens bli vän med någon ny,
jag visar d aldrig, jag e trevlig och försöker hålla skenet uppe,
men när lamporna släcks så börjar tankarna gå&sömnlösa nätter kommer.
d är så grymt jobbigt,
d enda jag vill är att hitta någon som förstår..



I just want to stop falling, and someone that can catch me..